Wolodarski behöver en PR-konsult. Eller förmodligen flera stycken.
tisdag, september 13, 2016 - 14:43

Johan Rönn, partner och medgrundare av Angselius Rönn, bloggar om PR och medier på Resumé. Här kan du läsa hans senaste blogginlägg:

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski sparar inte på krutet i söndagens krönika och hamnar efter många krumbukter i slutsatsen att ”Riksrevisionen måste fungera på ett annat sätt än en PR-byrå.”

Peter Wolodarskis söndagskrönika 4 september 2016

Jag vill väldigt gärna veta hur Wolodarski hamnar i den ödesmättade slutsatsen att ”Riksrevisionen måste fungera på ett annat sätt än en PR-byrå.” Till att börja med skulle jag vilja veta vad det finns för belägg för att Riksrevisionen faktiskt fungerar på samma sätt som en PR-byrå. Och när vi ändå är inne på ämnet – hur fungerar en PR-byrå? Och vad vet Wolodarski om det?

Det verkar som om Wolodarski – ursäkta mig men det är inte enkelt att hitta någon logik i hans resonemang – resonerar så här:

1. Han slår fast (verkligen?) att ”(Dagens Nyheters)…granskning av Riksrevisionen har avtäckt ett illavarslande mönster och att det skadar tilliten i samhället.” Språkligt så är det oklart om Wolodarski menar att det är granskningen eller det illavarslande mönstret som skadar tilliten, men jag antar att han menar att det är ”mönstret” som är boven.

2. Vidare berättar Wolodarski att Konstitutionsutskottet redan två timmar efter mötet med riksrevisorerna kallade till presskonferens där man säger att ”förtroendet för Riksrevisionen visserligen är skadat, men att det inte finns skäl att entlediga riksrevisorerna.”

3. Därefter medger Wolodarski (motvilligt?) att ”utskottet i formell mening hade rätt”. Jag är ju inte på något vis lagklok, men det vore roligt att se ett exempel på en tillsynsmyndighet eller parlamentariskt tillsatt grupp (som exempelvis KU) som antingen i formell mening haft fel eller som i informell mening haft rätt. Tacksam för inspel om detta!

4. Sedan kommer en annons – Wolodarski skryter om Dagens Nyheters avslöjande om Riksrevisionen. Det gör han rätt i, rapporteringen har varit toppen.

5. Men sedan verkar han mena att riksrevisor Ulf Bengtsson antingen ljugit för KU, alternativt låtit bli att självmant berätta, om sin ”tvivelaktiga inblandning i granskningen av Statens servicecenter”. Även den enda kvarvarande riksrevisorn – Margareta Åberg – hutas åt, för att hon inte ”tog upp saken för KU”. Hade jag varit journalist så hade jag givetvis gjort allt för att få tag i protokollet från KUs möte med riksrevisorerna 6 augusti för att få klarhet i om Bengtsson och Åberg ljugit eller bara valt att svara på de frågor de fått, men nu är jag ju inte journalist.

6. Nu kommer Wolodarski till PR-byrån! Riksrevisor Margareta Åberg ägnar nu enligt Wolodarski ”dagarna åt att i nära samvaro med pr-företaget Gullers grupp försöka återupprätta förtroendet för Riksrevisionen.” Det låter väldigt gemytligt och trevligt att ha en så nära samvaro med sin PR-byrå, men enligt Wolodarski så är samvaron alldeles för nära. Gullers har nämligen hyrt ut konsulter som bemannar annars obemannade tjänster hos Riksrevisionen. Man kan ju misstänka att detta är en slug och illasinnad plan för att nedmontera Riksrevisionens egna kommunikationsresurser och ersätta myndighetens kommunikation med en helt annan agenda – oklart dock på vems uppdrag. Och för läsare av branschpress så är det ingen hemlighet att Riksrevisionens kommunikationsavdelning drabbats av en viss åderlåtning och att man ganska desperat sökt ersättare.

7. Wolodarskis slutsats verkar dock vara att riksrevisor Margareta Åberg ”inte tycks förstå vikten av oberoende och integritet.” Om jag förstår Wolodarski rätt så är det Riksrevisionens användande av konsulter från Gullers som indikerar att Åberg inte förstår vikten av oberoende och integritet.

Nej, jag måste medge att jag inte hänger med i Wolodarskis resonemang. Han tycks mena att det skulle vara bättre om Riksrevisionen inte svarade på pressförfrågningar alls än att en person som är anställd på Gullers gör det.

Man skulle förvisso kunna dra resonemanget ett varv till. Om Wolodarski menar att effektiv organisation hos Riksrevisionen verkligen står i motsatsförhållande till ”grundlagens principer om likabehandling och opartiskhet”, så vore ju ett extremfall att Riksrevisionen inte gör någonting alls utan bara slutar att jobba. Om jag uppfattar Wolodarski rätt så uppfylls ju då ”grundlagens principer…” helt perfekt. Ingen blir granskad. 100% likabehandling. Inget skäl att bedöma vad som ska och vad som inte ska granskas.

Det är tröttsamt och trist att läsa sådant här från chefredaktören på ett av Sveriges få kvarvarande kvalitetsmedier. I synnerhet som DN ju i sin granskning av riksrevisor Susanne Ackum i juli verkligen satte fingret på en viktig fråga, som faktiskt har full bäring på ”grundlagens principer om likabehandling och opartiskhet”.

Mitt blogginlägg om DNs utmärkta rapportering om Ackum

Nämligen hur hennes bakgrund som statssekreterare hos förre finansministern Anders Borg verkar ha färgat hennes val av vilka frågor hon granskat som riksrevisor.

Wolodarski skulle behöva en PR-byrå själv. Både för att se till att inte hamna i trubbel och för att tänka klarare och skriva bättre. Och om det nu inte hjälper så också för att ta sig ur soppan han satt sig själv i. Ring Gullers!

Alla Johans blogginlägg på Resumé kan du läsa här.

Vill du veta mer?

Kontakta oss om du vill diskutera hur vi kan hjälpa er organisation!